Dikter

Kärleken ter sig på många olika sätt.

Har du på livets stigar märkt nån gång
ibland de tusende du där sett vandra
hur av en okänd makt, ett inre tvång en människa kan dragas till den andra?
Man ser ett anlete, en röst man hör,
och fängslas, glädjes, vet ej själv varför.
Men nu sen jag träffade dig,

jag ej går själv på livets stig.

Och jag har nu sett och vet varför i sig,
man dras till varandra för jag har ju dig.

Ja man måste vara rädd om de vänner man har oavsett vad det är för kärlek för denna kärlek är livets gåva och frö till vårt liv.

Ett litet frö

Du har i mitt hjärta sått ett frö av behövlighet,

ett frö som grott och vuxit till oändlighet.

Du har givit mig tillbaka min syn,

när jag i nattens mörker sänker mina ögonbryn.

I en själ så ljuv och varm,

du sprider glädjen till mitt hjärta så sann.

Du är min älva i himlens vrå,

du ger av allt du har, ja till minsta lilla strå.

En god morgon jag dig vill ge mitt hjärta,

och hoppas natten varit bra och utan smärta.